Det är idag tre månader och fyra dagar sedan Melker föddes!

Tidet går verkligen så fort som alla sa innan han kom, om inte ännu fortare.

Valentina en av mina närmaste väner fick en flicka i veckan!! Så söt och så liten! Va tvungen att kolla på kort när jag kom hem för att försäkra mog om att jag inte födde en megastor bebis:) Det gjorde jag inte, han va normal så klar!

Tiden närmast efter förlossningen så tyckte man väl inte att det va så kul at föda barn men att det va en upplevelse som jag önskar alla fick va med om. Men nu när jag ser tillbaka på den 15 Januari så va det ju ganska kul ändå, vist ont gör det och man fattar inte allt som händer men så här i fetrahand så va det kul:) På nåt konstigt vis.

Till saken, jag nästan längtar till nästa gång jag ska föda och undrar då om jag kanske är lite sjuk i huvudet? eller är jag bara otroligt förälskad i det man får?

Förälskad blir man och ingen skulle någonsin kunna beskriva den kärlek man känner till sitt barn. Ingen som inte har barn själv kan inte heller föreställa sig den heller.

Och till er som undrar om jag redan är gravid igen så är svaret nej och jag har inga planer på det heller den närmate tiden. Jag och några vänner har pratat lite om hur det är bästa att skaffa barn, Ska man ha dem snabbt efter varandra eller ska man ha några år? Vad passar vem? det kan man ju inte veta men jag tror att ju tättare desto mer trot är man, men är det bättre att va lagon sliten i 10 år eller riktigt J-A sliten i 5 år? jag tror på det sista men vad vet jag.

Nu är varken jag eller Jacob så slitna eftersom vi får sova om nätterna, Melker lägger sig kl 21.00 och vaknar va 7,00 för att äta en tar han sig en lur till på en halvtimme eller nåt. Så om det stämmer att första barnet är lättare för att folk inte ska bli rädda och inte skaffa mer så kommer vi få ett helvete när nästa kommer, men det är ju då det och tills det så tänker jag bara njuta av dygnets alla timmar och suga i mig allt som Melker ger mig, Det där leendet, pratet och kärleken.