Vad gör jag uppe så här tidigr när min kära Melker kommer att sova i minst tre timmar till????

Han har sovit hela natten, vaknade först 06.30 för att äta och nu sover han igen vilket jag är säker på att han gör fram till tio tiden. Jag borde kanske oxå sova då men konstigt nog gör jag inte det men får väl försöka om en stund...

Melker har sovit med oss i vår säng sen han föddes men igår fick vi för oss att han skulle sova i sin egen säng i vårt rum. Så vi fixade plats och bar in sängen, la han till rätta och efter att Melker troligtvis funderat en stund på vad som händer men ändå ganska glad så somnade han.

Jag/vi har haft turen än så länge att han bara vaknat en gång per natt för att äta och så har han vaknat tidigast 6 timmar efter han somnat och då har han bara ätit sen somnat om igen. Det jag gjort så är bara laggt han till rätta, märkt att han äter sen har jag somnat och han ätit sen somnat!

Är det så här med första barnet för att man inte ska bli rädd för dem små och inte skaffa fler?

Eller vad har vi att vänta oss? Hur som helst så spelar det inte så stor roll för vi njuter av nuet och låter allt va för vad det är och det är underbar att kunna det!

Idag är Melker en vecka. Och den här veckan har verkligen gått fort, hinner ju inte med riktigt:)

Melker är en ganska nöjd liten kille som mest sover, äter och tittar konstigt på oss. Kärleken är obeskrivlig.

Jag gick över tiden 12 dagar vilket va ganska drygt mot slutet. Va ganska fundersam över det där med att bli igångsatt som jag skulle blivit den 20/1 om han inte skulle kommit innan. Men det slapp vi, han kom med dunder och brak den 15/1. Men dunder och brak menar jag att allt gick så fort och här kommer en liten lista:

16,00 14/1 märker att jag har sammandragningar var tionde minut vilket inte säger så mycket, men under natten/ tidig morgon blir dem mer och mer smärtsamma.

07,00  sickar iväg Jacob till jobbet och känner mig ganska lugn, det är ju fortfarande långt mellen verkarna och så kan det ju va ett tag.

10,00 ringer in till förlossningen bara för att höra så vi inte behöver ta ett CTG och får rådet att ta ett bad och två alvedon.

11,00 Nej nu vill jag inte va ensam hemma längre, det gör lite ondare,

11,30 Har jag samlat mig och ringer hem Jacob men säger att han kan äta på jobbet och komma efter det.

12, Jacob kommer hem och tittar på mig och säger, jag ringer in och kollar vilket jag tycker låter bra för jag vill in nu, vet att dem har massor med goda smärtstillande där ju, men dem tycker vi ska äta lite och så innan, (jo men vist)

13.00-14,00 kommer in och ska försöka ligga med det där J***A CTG som inte går så jätte bra.

Efter det så kollar dem mig och talar om att jag är öppen 3-4 cm. Efter ännu en liten stund så kollar dem igen och säger "Anneli snart ska du föda barn" och den enda jag tänker är men herre gud jag har varit här en timme och första gången man föder så är det normalt med 16 timmar, så jag tror ju inte riktigt på henne.

14,20 så födde jag vår lilla Melker. Det tog för fan bara 1 timme och 20 minuter från det vi kom in!!!! Och några goda smärtstillande va det inte tal om, lite lustgas som jag ändå först mådde illa av och sen kunde jag inte riktigt med den, den gjorde sig till känna i kroppen mellan värkarna istället för under värkarna, Det värsta va när dem sa att det bara va syrgas i. Vilka idioter tänkte jag.

Jag kan känna så här i efterhand att det gick lite för fort, inte alls som man trodde så till nästa gång ska jag inte tro nåt men där emot åka in tidigare:)

Tycker det va ganska häftigt och just nu är jag väll inte så sugen på att göra om det men man glömmer ju säger dem som vet:)

En annan sak som va häftig va att när han kom ut så försvann all smärta, all smärta va borta! Helt otroligt vilken upplevelse.

Ska lägga upp lite bilder på Melker när jag tar mig tid till det....

Vad ska jag säga? Den frågan har jag var gång jag tittar på min son MELKER. Han är så underbar vår lilla Melker, livet är så underbart och min Jacob, Pappa till vår son är absolut underbar.

Allt är väldigt tagande fortfarande, går mellan skratt och gråt hela dagarna. (Jag som trodde man va knäpp som gravid)

Så om nån dag ska jag samla mig och skriva vår saga, Melkers och vår saga.

Man jag vill säga att vi mår bra alla tre och ingen är lyckligare än mig.

Kram på er alla

Jaha då är vi inne på dag 11 och det är inte kul. Tycker det är helt onödigt av mini att dra ut på tiden.

Va på MVC idag och allt va bra så det va ju skönt!

Jacob är iväg och tränar och jag ska väl fixa lite mat. Tycker det är så tråkigt att laga mat men ett måste ju.

För övrigt är jag bara hemskt uttråkad just nu.

Jacob fyller år nästa vecka och jag har fortfarande inte inhandlat nåt till han, vilket är väldigt dålig planering så det får jag nog göra imorgon men frågan är bara vad jag ska ge min käraste. Har lite funderingar men inga jätte bra ideer..

Ta hand om er kära vänner så får vi se om jag har nåt kul och berätta nästa gång.... antagligen inte:(

Idag är det tio dagar över BF och det är drygt. Har aldrig längtat efter smärta som jag gör nu!Vad mer kan jag skriva om detta då? Ska till MVC imorgon och det är i alle fall sista gången detJ.

Igår frågade jag Jacob om han verkligen tror att det är en bebis där inne eller om vi kanske bara är lurade och så talade jag om för han att jag verkligen ska föda barn och hur jävla ont det måste göra. Det enda han fick fram va ”har du kommit på det nu?”

Sen frågade jag han om han kände sig konstig i magen på nåt vis för kanske har mini hoppat över till dig, Då frågar han  ” tycker du att jag är tjock Anneli?”

Och det snappade jag upp och frågade  ” menar du att jag är fet då? Han ”Nej du är gravid”

Sen va det inte mer med det.

Man är inte riktigt beredd på att man ska behöva gå över tiden på det här viset. Jag längtar så mycket tills jag ligger där och får upp min mini på bröstet och kan börja leva igen. Tänk dig det här lilla livet som man burit i minst 41 veckor och 4 dagar äntligen får va i din famn. Så underbart och obeskrivligt.

Ser fram emot att ringa till familjen och andra nära och berätta, vad säger man? Hur säger man det?

Nu vill jag känna smärta!!!!!!!! Jag vill skrika, krysta, gråta! jag vill föda barn NU!

Vill och vill det kan man ju diskutera men alternativen är inte så många;)

Är idag två dagar över tiden och det är lugn, har sagt att inte fråns till helgen får jag tycka att det börjar bli drygt.

Erika har gissat på den 8 Januari men när jag sa det till Jacob så kom det ju fram att det hade han gjort, jaha och? ja säger han då, blir det den 8 så är det min ära inte hennes. (ahahaha). Sen med eftertanke men det spelar ju ingen roll för jag drar ändå högsta vinsten. Åfan ja jo...

Så vi får väll se när det blir helt enkelt men idag blir det inte i alle fall så man kan säga att jag ligger på + 3 dagar

Ja så va det bara timmar kvar till den 3 Januari då det är beräknat att mini ska titta ut. Vilket h-n troligtvis inte gör. (så klart).

Va på MVC idag för rutin koll och allt va bara bra som alla andra gånger.

Det va med blandade kännslor man satt där på stolen idag, det va lite mer prat om förlossningen än vad det varit innan och jag känner att det är verkligen sant! jag ska föda barn, ett nytt liv det är väl det största man som människa kan va med om? Vi får väl se men bra kommer det gå:).

Va en runda på stan och åt frukost efteråt och sen gick jag i affärer. Hittade ett par mys byxor som ser vettiga ut även om dem kallas mysbyxor:) och ett linne till som ser ut att va sytt på 70-talet haha, tänkte ha det med mig när det är dags för mini at komma. Dem som vet säger ju att man ska ha nåt bekvämt med sig som man kan åka hem i och det är jag nu redo för.

Vanliga frågor som jag får nästa dagligen är:

Är det tungt nu tycker du? -nej

Är du inte orolig inför förlossningen ännu?- Nej vad kan jag fgöra åt det i så fall? Smärtan är ju lite skrämmande men det löser sig.

När ska du föda?- vet inte, men jag antar när krystvärkarna kommer.

Är Jacob svett nu?- nej han är lugn.

Du är inte så stor va?- Jag är fulständigt normal!!!!

Har nu några namnförslag?- Japp men dem är hemliga hehe i allefall första namnet, mellan namnen är lite ovanliga i alle fall om det blir en pojke.

Känner du nåt?- Nja inte vet jag, vad ska man känna?

japp dessa frågor kommer typ upp i varje samtal man har med nära och kära och främmande. Inga konstiga frågor alls, men efter ett tag så kan jag känna man blir trött. Jag ställer några av dem frågorna till mig själv....

Jag går väldigt sakta in i det nya året 2009! Känns som årets längsta dag! Varför? Jo för nu är det bara 11.5 timmar kvar tills vi kan andas ut av att vi vet att det blir en 2009 bebis! Tror nog att vi klarar det men man vet ju aldrig,,,;)

2008 har varit ganska upp och ner tycker jag,

* Började året som nybliven sambo men blev lämnad själv i 6 veckor för Jacob reste i thailand,

*Jag fyllde 25

*Jag blev gravid och att berätta för alla va så roligt, nervöst med nycket glädjetårar.

*Farfar gick bort vilket är det tråkigaste som har hänt, saknar dig.

*Håkan och Erika gifte sig, tjehoo vad fint det va!

*Valentina blev gravid! Så roligt.

*Mysiga resan till Turkiet mins jag.

*Humöret som inte varit sig själv! många gånger jag börjat gråta utan anledning och tvingat Jacob att inte lämna mig hahahahaahhaah, För att inte tala om dem hysteriska skrattanfallen som gjort att Jacob inte vetat om jag skrattat eller gråtit. Tycker synd om han, haha

* Julen med en "ny" släkt, helt ok:)

Och så har vi denna dag då spänningen aldrig varit större. Ska ta mig ett bad, läsa lite gå en lugn runda och sluta knipa starx innan 24,00 inatt.

Kram till er alla och Gott nytt år!!!